Finlands regering har endast lyssnat på den andra parten och letat efter snabba vinster, vilket har slagit sönder förtroendet.
– Fackförbundsrörelsen är villig att förhandla, men utgångspunkten får inte vara att de anställdas ställning försvagas, skriver JHL:s ordförande Päivi Niemi-Laine.
Det är exceptionellt svåra tider på arbetsmarknaden. Regeringen och arbetsgivarna eftersträvar med alla metoder att pressa ner vanliga människors anställningsvillkor och social- och arbetslöshetsskydd oavsett utbildningsnivå. Därför har fackförbunden tagit till motåtgärder runt om i Finland.
Förenklat kan man sammanfatta att arbetsgivarsidan har lagt ut arbetsgivarens förhandlingsrätt till regeringen som böjer sig för arbetsgivarnas önskningar. De omfattar bland annat begränsande av strejkrätten och försvagande av uppsägningsskyddet och arbetslöshetsskyddet.
Finland är primitivt när det gäller avtalande
Ekonomivetaren Sixten Korkman påpekade mycket träffande att Finland, trots sin betoning på gemensamma avtal, släpar efter de andra nordiska länderna när det gäller arbetsmarknadskulturen. Här har man inte byggt det ömsesidiga förtroendet lika mycket som i övriga nordiska länder.
Regeringen och arbetsgivarna funderar främst på hur man enklast kan bli av med anställda.
Det här är den avgörande saken som skiljer oss från de övriga nordiska länderna. Av den anledningen kan deras arbetsmarknadspraxis inte kopieras hos oss. Om man struntar i helheten och kopierar detaljer som endast ger regeringen och arbetsgivaren snabba vinster, blir det ingen uppgörelse. Dessutom har regeringen enbart lyssnat på den andra parten, vilket inte bygger förtroendet.
Arbetsmarknaden får inte tvingas in i en återvändsgränd. Oavsett den svåra situationen är fackförbundsrörelsen villig att diskutera och förhandla om reformerna. Utgångspunkten får dock inte enbart vara att de anställdas ställning försvagas. Till råga på allt föreslår regeringen skattesänkningar som blir desto högre ju högre inkomster en person redan har.
Läs mer: Ett ord från ordföranden: ”Vi kommer inte bara att se på när grundläggande rättigheter raseras”
Regeringen koncentrerar sig på fel saker
Jag är väldigt orolig över den nuvarande situationen. Regeringen och arbetsgivarna funderar främst på hur man enklast kan bli av med anställda. När arbetskraften minskar, borde vi i stället koncentrera oss på de faktorer som får anställda att förbinda sig till sitt arbete. Levnadskostnaderna i huvudstadsregionen är mycket höga i relation till de anställdas låga inkomster som oftast består av en liten lön, utkomstskydd och bostadsbidrag.
De lågavlönade har redan börjat flytta till landskapen, där det är möjligt att täcka levnadskostnaderna med lönen. Den första saken att göra nu är att hitta det tappade förtroendet som råder mellan de anställda och arbetsgivare.
Läs också: #VägandeSkäl